Guilty pleasures! Ja, vad annat kan man kalla det när allt läggs åt sidan så snart Nora Roberts släpper en ny bok? Någonting händer med mig när jag läser hennes böcker, det är som att bli insläppt i en godisbutik efter stängning.
Nora Roberts formligen sprutar ur sig böcker och grovt sett kan man dela in dem i två genres: dels trilogierna, t.ex Blå dahlia, Röd lilja och Svart ros (samtliga finns även på engelska), som är huvudsakligen romantiska och gärna med något övernaturligt inslag. Dels spänningsböckerna, t.ex Dödligt villospår, Begravt i glömska och nyheten The Search/Förföljd av det förflutna som är fristående och mer våldsamma thrillers med Harlekininslag. Egentligen är det precis vad Nora Roberts böcker är: Harlekin men publicerade under eget namn och med en aningen egen stil som gjort henne till en av världens bästsäljande författare. Roliga fakta om exakt hur framgångsrik hon är hittar du här.
Den gemensamma nämnaren är de handlingskraftiga och starka kvinnorna i huvudrollerna, som tacklar seriemördare, släcker skogsbränder och driver framgångsrika företag, allt lika lekande lätt, det brister endast på en punkt – brända av någon tidigare erfarenhet räds de närhet och förhållanden och det krävs en mjuk men manlig man som tvingar till sig de första heta kyssarna för att hjältinnan ska smälta, men som hon sedan smälter. Och som jag älskar det! Varför undrar nog både du och jag? Är det barndomens förbjudna läsning av harlekin på landet som spökar? Längtar jag till en verklighet där romantik är tilltvingade kyssar? Den som det visste. Vad jag vet är bara att samma sak händer nästa gång Nora släpper nytt, världen stannar för några få timmar och nästan ingen säger sig förstå vad jag pratar om men faktum kvarstår - varje minut säljs i snitt 27 av Nora Roberts böcker världen över! Så uppenbarligen är jag allt annat än unik. Kanske är även du ett fan?
/Zandra